04. 18 år (2003-09-30):
jag minns min artonårsdag ganska tydligt. emelie och ida, vi tre bildade tillsammans ett litet småländskt kollektiv, kom in med ballonger och chokladmuffins innan de rusade vidare till skolan och jag njöt av sovmorgonen vid bordet i vårt minimala kök. på kvällen plingade familjen på dörren och jag minns inte alls vad presenterna innehöll men däremot att vi kalasade på spaghetti och köttfärssås.
några dagar eller kanske en vecka senare hade jag funderat färdigt, började knacka på lärarrumsdörrar för att meddela mina olika ämneslärare om att jag inte skulle komma till skolan mer, knatade upp till ett kontor i den nybyggda delen av skolan och skrev min signatur på en blankett. jag minns fortfarande hur oförskämt glad jag kände mig på vägen därifrån, som att jag precis kastat av mig en tio kilo sten ungefär. jag hade ingen plan för framtiden men hade blivit erbjuden praktikplatsen som assistent åt rektorn i samband med att jag informerade honom om mina planer och skulle därmed finnas på skolan även under vårterminen, om än dock som assistent och lärarvikarie. vilket i sig ter sig en aning rubbat nu i efterhand, en 18-åring som håller lektioner för jämnåriga? det är inte världens lättaste sak att sitta bakom katedern när ens tidigare klasskamrater sitter framför, men jag behövde extrapengarna det gav. men nu har jag förvillat mig bort från ämnet.
avhoppet ledde i vilket fall till att jag blev av med mitt bostadsbidrag från tidaholm och fick lämna min del i världens finaste två rum & kök med öppen spis, parkettgolv och två balkonger i gräshagen till någon som läste på högskolan, och hoppas att den nya konstellationen skulle fungera bra. vi lastade en kärra med säng, garderob, skrivbord och cd-bänk och helt plötsligt var jag tillbaka i tidaholm, litet bitter men fortfarande med en känsla av efterlängtad frihet.
månaderna gick, jag pendlade till och från jönköping fem vardagar i veckan och spenderade kanske varann helg hos vicky i skövde för att slippa stan ibland. vi drack kaffe inne på ett rökigt pim's (förbudet kom först 2005) innan uteserveringen öppnade lagom till våren, och påbörjade kvällarna med kalla öl på balkongen i vasastan med lagom gångavstånd till krikelin. tänk, på den tiden var till och med bryggeriet fortfarande något nytt och spännande. annat än när en står där idag och suckar över att känna sig gammal och vilja gå hem minsann.
i juni avslutade jag min praktik, blev erbjuden ett nattvikariat på solvik som sträckte sig över i stort sett hela sommaren och kom över min obefogade rädsla för gamla människor. augusti smög sig på och efter att ha varit ledig och njutit av värmen ett par veckor gick jag vidare till en anställning på tidamek och så hade det snart gått ett år sedan jag blev firad med chokladmuffins och ballonger i sängen.